Nu är han hemma!

Nu har Bruno kommit hem <3. Han ligger i soffan och sover så sött med Torsten vakande över honom. Torsten är inte riktigt lika glad som jag och Micke är över att det finns en hund till här hemma. Ligger och sneglar elakt och man kan riktigt se hur alla tankar snurrar i huvudet på honom. Men tack och lov bryr sig inte Bruno om honom, Stig och Chilli är mycket roligare att leka med.

Lilla fjompen skrek i högan sky när jag satte halsbanden rund halsen, men slutade ganska fort då han märkte att hans små hjälplösa skrik inte hjälpte. Nu går han bara runt och kliar sig lite på halsen, men verkar inte bry sig allt för mycket om halsbandet. Koppel däremot var inte riktigt lika lätt. Han satte sig ner och ville inte alls gå. Så nu i början får nog Chilli följa med ut varje gång Bruno ska ut, han gick lite bättre då. Närhet är inget han verkar vara speciellt intresserad av utan ryggar bara tillbaka när jag klappar honom över ryggen, men med hjälp av lite skinka ska vi nog övertyga gubben om att händer, klappar och kel är mysigt. Alla sätt är bra utom dom dåliga har jag hört. Men jag kommer inte tvinga mig på honom, utan han får komma och söka kontakt när han känner sig redo.

Snart, eller om tre timmar rättare sagt, kommer älsklingen hem. Då blir det en liten promenad med hundarna så ska dom få springa lös och busa bäst dom vill. Dock så mobbas Chilli eftersom att hon är så mycket snabbare än Bruno, springer runt honom och hoppar upp i snöhögar. Men hon kommer hon nog inte vara det så länge till.