Kök

Idag har jag spenderat dagen med världens bästa Erica och Diana. Vi har gått på stan hela dagen och kollat på folk, fikat och pratat. Trodde att jag skulle shoppa betydligt mycket mer än vad jag gjorde, men det var som att jag inte hade någon lust. Visserligen har jag handlat ganska mycket på senaste tiden så det kan vara det att jag har fyllt upp min shoppingskvot. Men jag kunde inte hålla mig ifrån dessa bokstäver som är så inne just nu. Jag tycker att det är mysigt med små söta ord i rummen. Men det är så otroligt urplockat så jag fick nöja mig med bokstäver till köket. Men jag har 10 bokstäver kvar att köpa, men det blir senare.

Dessa står nu på fläkten. 

Ni ska dö!

Det är mycket som gör mig upprörd och ledsen, men något jag absolut inte tål är djurplågeri. Visst kan jag ta i mina hundar om dom inte lyssnar, och jag kan trycka ner dom i backen ifall dom skulle vara elak, men att slå ett djur som inte kan försvara sig är oförlåtligt i mina ögon. Det är skillnad på att ta i och ta i. I Kina flår man djur levande för pälsens skull. Där får dom ligga i otroliga smärtor utan päls tills dom självdör. Dom slår dessa små djur i backen eller med en pinne så att dom svimmar av i bästa fall, andra ligger där med dimmig blick och fattar inte vad den har gjort för att förtjäna detta öde. Jag gråter varje gång jag ser detta plågeri och jag önskar att dessa människor skulle få gå samma öde till mötes. Dessa sjuka människor förtjänar inte att leva. Måste nu rikemanskärringarna ha en päls så kan man avliva djuren på ett humant sätt. Jag äter kött själv, och jag hoppas att dessa djur har fått ett värdigt avslut på sina liv, men ibland hör man även hur djuren behandlas på svenska uppfödningar och det om något framkallar ångest hos mig. Jag har alltid varit mån om djur och kommer alltid att vara. Ser jag någon slå en hund så kommer jag alltid att säga till, för det är så jag är uppfostrad.

VARNING! STARKA BILDER

Uppdaterar

Jag har verkligen velat blogga, men jag hittar inte tiden eller orken. Veckan som har gått har jag mestadels legat i soffan med ett täcke och snorat. När jag blir sjuk blir jag som ett litet barn. Kvinnor brukar klaga att männen blir mjäkiga när dom får lite feber, jag blir döende och gråter/gnäller. Men Micke är så underbar och påpekar inte mina småbarnsfasoner. Han är kärlek!

Jag har tagit upp mitt nagelskapande igen och det känns så otroligt skönt och roligt att vara igång. Jag målar dom nästan varje dag, men jag får inte panik om jag har samma lack i två dagar som jag fick sist. Nagelbloggen ligger fortfarande nere och jag vet faktiskt inte om jag kommer att starta upp den igen, den som lever får se.

I fredags blev Bruno kastrerad, och fy fan (!!) vad han blev mjäkig. Men inte var det för att han hade ont, utan det var för att han behövde använda tratten. Just nu får han vara utan den eftersom att han inte slickar på såret ändå, det gör för ont tror jag. Men det ska bli så jävla skönt när han är läkt och klar. Han kommer förhoppningsvis sluta markera inne och sluta jucka livet ur stackars Chilli. Det är inte lätt för henne, att vara kurvig och så charmig, det är ett hårt hundliv för vissa. Jag har även planer på att börja träna med Bruno, lydnad, agility eller något annat. Jag måste försöka stärka bandet mellan oss och skulle ajg lyckas med att få honom lite trött skulle inte det vara helt fel. För 2 timmars promenader hjälper inte mer än i ca 20 minuter, sen är han fit for fight igen. Så något måste göras.

Här bjuder jag på lite blandade bilder tills nästa gång vi ses:

En mycket ledsen Bruno, jag tror att han hatar mig!

<3 Älskar hennes sovstil

Stig måste smaka på allt..

Min nya favorit färg och bara för det kommer jag inte på vad den heter.. Jag återkommer till det vid ett senare tillfälle.

Klistra och klippa är roligt, även på naglar.

Enkla svarta tippar är sjukt snyggt.