Min röst är på väg tillbaka nu. Jag låter inte längre som en tjack-skadad smuf och jag kan svara i telefonen igen. När folk har sagt att dom har tappat rösten har jag alltid trott att det har varit en överdrift. Jag är av en annan åsikt nu mera. Jag har aldrig råkat ut för det förut och det var inte okej alls. Att behöva viska när man svarar i telefonen när jobbet ringer verkar bara konstigt, dom lär kräva ett piss-prov, men det bjuder jag så gärna på så. Nu är det bara nästäppa och retningar i halsen som stör mig. Hostan börjar alltid precis när jag ska somna, och jag vaknar av att jag hostar så att jag nästan kräks. Att vara förkyld är bland det värsta jag vet, jag blir som ett litet barn då. Vill att alla ska tycka synd om mig och vill bara ligga under en filt i soffan och sova. Men jag är vuxen nu (på papper iaf) så jag måste ta det som en vuxen.
Bruno har acklimatiserat sig hur bra som helst. Leker fint med Chilli, men bara ute än eftersom att Chilli är en sur liten tant inne som bara vill sova. Han leker med Stig men håller avstånd till Torsten. Han är lite smart lilla Bruno, han vet vad som är bäst för honom.
Natten har gått hur bra som helst, jag är lite förvånad faktiskt. Han hade lagt en liten bajs i köket, men det var allt. Han har nog kissat också, men det gör han oftast på tidningarna. Han ställde sig i soffan och kissade på filten idag, men då fyade jag bara honom och bar honom till tidningarna. Skrek som en galning när jag fyade honom, lät som om jag höll på att döda honom, men det var snabbt glömt. Och att ligga på kuddarna i soffan är bland det bästa som finns. Det är underbart att ha en valp som verkligen passar in i familjen. Liten, glad och galen i kuddar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar