Lite kort om djuren

Lördag, en dag som för många förknippas med festa, ragga och knulla. Inte jag. Jag spenderar denna underbara dag med att tvätta och städa. Den senaste tiden har jag slarvat med detta och det känns i lägenheten kan jag lova. Det blir ganska hårigt och dammigt när man har tre pälsdjur, men det är absolut värt det, jag skulle inte byta bort mina djur mot alla pengar i världen. Enligt min mening blir man lyckligare, lugnare och friskare av djur. Att se dom leka och njuta av livet värmer mig ända in i själen.

Just nu är Micke på en promenad med Chilli, våran lilla mops/shi-tzu blandis. Hon är snart 2½ år, älskar alla och är husets lilla mini-polis. Leker katterna för ljudligt är hon snabbt på plats för att styra upp det hela. Det som vi verkligen skulle behöva träna med henne är inkallning och att inte dra i kopplet när hon ser andra hundar. Tack och lov väger hon bara 7 kg, så hon är inte allt för stark, men det är nästan pinsamt när man möter andra hundägare på promenad när ens hund låter som om hon håller på att dö. Men jag vet inte hur vi ska träna detta på bästa sätt.

Torsten är den äldsta katten, 1½ år och väger nästan 6 kg. Det är inte det att han är fet, utan han är ganska lång och hög. Men denna ofantligt stora katt kan inte jama, inte är det högt i alla fall. Det kommer svaga små pip och väsande ljud från hans mun när han försöker, men trots detta är det absolut han som bestämmer här hemma. Tycker han inte om hundar som kommer på besök visar han det väldigt tydligt. Min syster var här med sin amstaff/schäfer kille, och av någon anledning tål inte Torsten honom. Hunden var inne i köket och katten i hallen, plötsligt flyger Torsten på stackars Atlas och biter honom i sidan. Atlas slänger sig på golvet mot skåpluckorna och tro det eller ej, så kissar han på sig. Så nu mera (för Atlas skull) får Torsten vara instängd i sovrummet om dom ska komma hit på besök. Tur att vi har katterna som innekatter, för annars vet jag inte vad han skulle göra mot intet ont anade hundar som går ute  på gångvägen.

Sen har vi lilla Stig. Han är ca ½ år nu, lurvig och nog bland det kaxigaste jag mött. Vill inte riktig förstå när det är dags att sluta mucka. Denna lilla katt åker på stryk (bus-stryk alltså) dagligen av både Chilli och Torsten. Helt orädd av sig och kastar sig lika väl på dammsugare som nya hundar. Han tror att han är lika stor och tuff som Torsten, men det ser bara så sjukt roligt ut när han kommer och går som om han äger hela världen. Han är absolut den högljudda i gruppen. Skriker för full hals så fort du är i närheten av skafferiet eller kylskåpet. Det enda som denna, ganska knubbiga, kattunge tänker på är mat. Spelar ingen som helst roll om matskålen är full, så ska han ha mer mat. Lite jobbigt på morgonen när jag vill ha det tyst dom första 30 minuterna, men det är något jag får lära mig att leva med.

Jag skrev i informationen om oss att vi har fyra djur, och det är sant, men den andra hunden får vi inte hem förens på måndag. Han måste genomgå en veterinärbesiktning innan vi får hämta hem honom. Han heter Bruno och är 15 veckor (?). En liten papillon kille som tyvärr föddes med en kroksvans som fick kuperas då han var tre dagar. Men varken jag eller Micke tycker att det gör någon större skillnad och Bruno är lika glad utan svans. Det lilla skönhetsfelet gör bara honom lite mer unik och speciell. Vi var och träffade honom igår kväll, och jag trodde att han skulle få följa med oss hem direkt då, men det var bara att vänta tills på måndag. Men den som väntar på något gott..

Så detta var lite kort om våra små älsklingar. Jag kommer att skriva om vardagen med djuren först och främst, men det kommer nog också skrivas om vårt förhållande och våra liv i övrigt.