Sitter och lyssnar på musik i soffan. Kvällen smyger sig på och kommer plötsligt på att jag känner mig väldigt lugn idag. Dom senaste dagarna har jag känt mig stressad och på dåligt humör, men ikväll mår jag ganska bra.
Bakande kanelbullar ikväll, 158 st för att vara exakt, så det finns bullar att hämta hos oss nu. Att dom ens fick plats i våran lilla frys fattar jag inte. Men dom kommer nog gå åt nu när pappa kommer hit. Pappa och Micke kommer svulla bullar. Och på onsdag kommer det folk och då kommer nog dom sista bullarna att försvinna. Jag fattar inte att jag blir 24 år. Helt sjukt! Det känns som att man ska ha barn och vara gift vid denna åldern. Kanske är det alla andra som har så bråttom eller så är det faktiskt jag som är väldigt seg. Men jag ska inte stressa fram ett barn i denna värld, vi har tid på oss och barn kommer när det känns rätt.
Micke somnade med boken i händerna och lampan på. Min älskade Micke! Ibland gör det ont i hjärtat när jag tänker på hur mycket han betyder för mig, hur mycket jag älskar honom. Ibland driver han mig till vansinne men inte ens när vi bråkar som mest kan jag låta bli att älska honom. Jag tror att våran olikhet gör att vi passar så bra ihop. Jag behöver att få bråka ibland, att få skälla och skrika, lika som han behöver det. Men vi blir alltid sams lika fort som bråken börjar. Det är helt sjukt att man kan älska någon samtidigt som man hatar dom. Misstolka mig inte nu, jag hatar honom inte, men när vi bråkar blir all min kärlek till ett sorts hat. Ett hat av kärlek, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det så att ni kan förstå. Men det är huvudsaken att jag vet vad jag menar. Jag och Micke har känt varandra i över 8 år nu, vi känner varandra innan och utan. det är på både gott och ont. Visst kan man lära sig nya saker om varandra, men oftast så vet vi ad den andre menar och känner. Vi hör ihop och så är det.
Jag tror att jag ska ta och lägga mig. Måste ut med hundarna innan men sen ska jag krypa ner hos Micke och lyssna på hans andetag, känna hans värme och hans lukt. Ikväll är jag så fylld med kärlek att jag inte vert vart jag ska göra av mig själv. Att efter 8 år så är man fortfarande nykär. Helt sjukt..
måndag 24 oktober 2011
Upplagd av Tessan kl. 01:30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar